Oslo – O som i otur.

Flytten till Oslo, så här gick det till.

Vi hade fått våra flygbiljetter billigt och vi hade ett vandrarhem två nätter. Vi hade även en jobbintervju och två lägenhetsvisningar. Det kändes som det skulle ta sig.

Bland det första som hände började redan på Arlanda. Vi hade tagit oss till utrikesterminalen för vi skulle ju utrikes. Vi hade satt oss på rätt gate och börjat vänta. När klockan led mot boarding så började vi undra varför ingen annan skulle med det här planet. Redan försent började vi försöka lösa situationen genom att fråga och dubbelkolla och det skulle visa sig att planet inte alls gick från utrikesterminalen utan från terminal två.

Vi lärde oss att man kunde ta en flygbuss från utrikes till terminal två men bara om man gick ner till flygbanan och tryckte på ”hej, vi vill att det ska komma en buss och köra oss till rätt terminal”-knappen. Så att vi hade missat planet var ett faktum.

1300 kronor fattigare och tre timmar äldre var vi i alla fall framme i Oslo och på vandrarhemmet.

Ny dag, nya sjuka grejer.

Vi hade en visning på en lägenhet i norra Oslo och det var ett äventyr i sej att ta sig dit. Väl där så mindes vi från annonsen att det var i hus D vi skulle kolla på lägenheten. Så 15 minuter före klockan 10 - då visningen var - ställde vi oss utanför porten.

Vi ringde tjejen som skulle ha visningen men hon svarade inte. Klockan gick och passerade 10. Nu svarade företaget i alla fall, äntligen.

Tjejen som skulle visa oss lägenheten var sjuk just den dagen och det visade sig att det hade varit en annan visning klockan 10 i en annan del av huset.  Men den hade vi redan missat!

Vi fick i alla fall numret till hon som hade haft den visningen och vi ringde henne och bad henne komma tillbaka för att visa oss; en dyrare lägenhet, i ett annat hus och som många andra också hade varit och tittat på.

Så våra chanser att få någonstans att bo minskade, markant.

Vi tänkte inte så mycket mer på det utan började fokusera på att hitta fler jobb och fler visningar. Vi hade i alla fall en visning nästa dag klockan 17.00.

På vandrarhemmet ringde vi runt och fixade en till jobbintervju och en till visning som var samma dag.

Efter att ha varit på en jobbintervju – som förövrigt gick jätte bra för kvinnan sa att hon vi fick komma och jobba när de behövde folk – och efter en misslyckad visning, så tog vi tunnelbanan än en gång för att titta på någonstans att bo.

Nackdelen med den lägenheten var att den inte hade nån frys. Inte heller nån stor säng. Så den föll bort direkt.

Åter igen; ingen lägenhet och väldigt osäkert om när vi skulle få jobba.

Vi insåg också att vi bara hade två nätter på vandrarhemmet och efter det var det kört. Vi var tvungna att hitta någonstans att sova. Vi pratade med de i receptionen och vi fick en natt till.

Så; tre nätter sen måste vi ha fått en lägenhet. För över helgen var samtliga vandrarhem i hela Oslo kommun bokade eller för dyra.

Tanke gångarna började bubbla. Ska vi vara kvar i Oslo? Ska vi fara hem? Ska vi fara till Dublin? Ska vi fara till Betlehem? Vad ska vi ta oss till?

Vi kom fram till att det billigaste alternativet för oss i det läget var att flyga till Amsterdam och hysa in oss hos moster Inger.

Vi bokade fast en biljett till Amsterdam nästa dag klockan 19.05. Vi tänkte då också att den nya intervjun som vi hade fixat och visningen som var klockan 17.00 kunde vi strunta fullständigt i. Vi semestrade lite i Oslo city istället och ögon shoppade tills tåget gick till flygplatsen.

WROOOOOOOOOOOM!

Det känns som att vi har varit borta flera veckor redan men vi ska försöka söka lite jobb i Holland som det verkar i nuläget. Då kommer vi ha nånstans att bo så då behöver man inte vara stressad för det, utan då kan man söka jobb bäst fan man vill!

Flytten till Oslo, så här gick det till.

Vi hade fått våra flygbiljetter billigt och vi hade ett vandrarhem två nätter. Vi hade även en jobbintervju och två lägenhetsvisningar. Det kändes som det skulle ta sig.

Bland det första som hände började redan på Arlanda. Vi hade tagit oss till utrikesterminalen för vi skulle ju utrikes. Vi hade satt oss på rätt gate och börjat vänta. När klockan led mot boarding så började vi undra varför ingen annan skulle med det här planet. Redan försent började vi försöka lösa situationen genom att fråga och dubbelkolla och det skulle visa sig att planet inte alls gick från utrikesterminalen utan från terminal två.

Vi lärde oss att man kunde ta en flygbuss från utrikes till terminal två men bara om man gick ner till flygbanan och tryckte på ”hej, vi vill att det ska komma en buss och köra oss till rätt terminal”-knappen. Så att vi hade missat planet var ett faktum.

1300 kronor fattigare och tre timmar äldre var vi i alla fall framme i Oslo och på vandrarhemmet.

Ny dag, nya sjuka grejer.
Vi hade en visning på en lägenhet i norra Oslo och det var ett äventyr i sej att ta sig dit. Väl där så mindes vi från annonsen att det var i hus D vi skulle kolla på lägenheten. Så 15 minuter före klockan 10 - då visningen var - ställde vi oss utanför porten.

Vi ringde tjejen som skulle ha visningen men hon svarade inte. Klockan gick och passerade 10. Nu svarade företaget i alla fall, äntligen.
Tjejen som skulle visa oss lägenheten var sjuk just den dagen och det visade sig att det hade varit en annan visning klockan 10 i en annan del av huset.  Men den hade vi redan missat!

Vi fick i alla fall numret till hon som hade haft den visningen och vi ringde henne och bad henne komma tillbaka för att visa oss; en dyrare lägenhet, i ett annat hus och som många andra också hade varit och tittat på.

Så våra chanser att få någonstans att bo minskade, markant.

Vi tänkte inte så mycket mer på det utan började fokusera på att hitta fler jobb och fler visningar. Vi hade i alla fall en visning nästa dag klockan 17.00.

På vandrarhemmet ringde vi runt och fixade en till jobbintervju och en till visning som var samma dag.

Efter att ha varit på en jobbintervju – som förövrigt gick jätte bra för kvinnan sa att vi fick komma och jobba när de behövde folk – och efter en misslyckad visning, så tog vi tunnelbanan än en gång för att titta på någonstans att bo.
Nackdelen med den lägenheten var att den inte hade nån frys. Inte heller nån stor säng. Så den föll bort direkt.

Åter igen; ingen lägenhet och väldigt osäkert om när vi skulle få jobba.

Vi insåg också att vi bara hade två nätter på vandrarhemmet och efter det var det kört. Vi var tvungna att hitta någonstans att sova. Vi pratade med de i receptionen och vi fick en natt till.
Så; tre nätter sen måste vi ha fått en lägenhet. För över helgen var samtliga vandrarhem i hela Oslo kommun bokade eller för dyra.

Tankegångarna började bubbla. Ska vi vara kvar i Oslo? Ska vi fara hem? Ska vi fara till Dublin? Ska vi fara till Betlehem? Vad ska vi ta oss till?

Vi kom fram till att det billigaste alternativet för oss i det läget var att flyga till Amsterdam och hysa in oss hos moster Inger.

Vi bokade fast en biljett till Amsterdam nästa dag klockan 19.05. Vi tänkte då också att den nya intervjun som vi hade fixat och visningen som var klockan 17.00 kunde vi strunta fullständigt i. Vi semestrade lite i Oslo city istället och ögon shoppade tills tåget gick till flygplatsen.

Det känns som att vi har varit borta flera veckor redan men vi ska försöka söka lite jobb i Holland som det verkar i nuläget. Då kommer vi ha nånstans att bo så då behöver man inte vara stressad för det, utan då kan man söka jobb bäst fan man vill!

Så nu sitter vi i Inger och Jerrys hus i Amersfoort och känner lugnet. Vi ska softa i helgen och sen blir det att söka jobb i Amsterdam eller Utrecht. På ett lager eller call center eller vad det blir. Det visar sej.

Här är lite bilder:


Vid frågor gå in på Skype eller maila på ansiktsboken.

Nu: Slagg.
Imorgon: Amsterdam
Hörs: Peace!

<3