M'kay…

Yo bitchazz…

Okej, dålig på att uppdatera, jag vet. Följade text ska läsas med Stockholmsdialekt. Tänk Shanti fast ändå inte.

Jag vaknade upp imorse kring elvatiden av att mina systersöner sprang omkring i mitt rum och i källaren. Det gjorde att jag inte så lätt kunde somna om. Det och min magkänsla. Jag vaknade upp av en känsla i min mage som jag inte kännt förut eller i alla fall inte på ett par år. Det var som om nånting hade hänt, i fjärran, långt borta. Något som jag inte kunde göra något åt. Och ovissheten om vad som skulle hända.

Dagens aktiviteter var redan planerade. Jag och min bror skulle byta däck på bilen. Efter att jag hade lekt lite med mina systersöner så började mina funderingar om att ens däckbytet skulle bli av uppstå. Klockan började luta mot middagstid och min mor tyckte att jag skulle göra tacopaj och bjuda dom på det. Eftersom jag vet att mina matlagningskunskaper oftast inte håller måttet så ringer jag min goda vän Fallos. Hans legendariska och mytomspunna tacopajrecept, som funkar i alla väder, beskrevs till mej över telefon och sen begav jag mej för att inhandla det som behövdes.

Middagen blev bra. Det blev till och med över tills imorgon till lunch. Men magkänslan var kvar. Eller efter en del utredningar så hade den släppt lite. Men den var inte helt borta. Kvällen började krypa på och det gjorde också sällskapet. Ikväll bestog det av Carl, Björnen, Alle, Fredde och Bajsi. Vi hann med att se två filmer. Fighting och Up. Den tidigare nämnda var lite konstig faktiskt. Varav den senare nämnda var riktigt bra. Animerade filmer är min typ av filmer känner jag, det känns bra. Och som alla vet så ska man göra det som känns bra och rätt just nu.

Nu sitter jag här och skriver, med en Vanilla Coke i handen. Eller den står på bordet. Eller det är bara en tom aluminiumburk nu, den är redan uppdrucken. Min magkänsla är, inte helt borta, det är den väl aldrig, men den är bra i alla fall. Förutom kanske att man måste kravla sej upp i någorlunda tid imorgonbitti. Ska till kotknackaren och Af…

Annars ikväll har vi kommit fram till att jag är 4.1666… lustrum gammal!


Hörs, peace!
2009-10-26 @ 03:59:06

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Nickname:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (visas ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0