Instead of Wictor, here’s Alex taking over the keyboard…

I want to start with telling my friends and family that……

jag saknar er sjukt mycket, men jag måste även medge att jag sällan haft det så här bra. Jag trodde aldrig att jag skulle trivas på Irland som jag gör. Miljön ser precis ut som jag hade tänkt mig, jobbet var en positiv överraskning och det är ovanligt att inte höra 'How’s it goin', 'Hi how’re ya' när man stöter på en lokal invånare. Leixlip heter byn, som ligger ungefär 2 mil från Dublin city centre och för er som har sett någon Harry Potter film, så vill jag beskriva bostadsområdena här som där Harry lever i ”människornas värld”; en massa söta små hus överallt. Man talar ofta om hur gräset är grönare på andra sidan och jag är på den sidan, bokstavligen. Har aldrig sett så grönt gräs någon gång i mitt liv!

Förövrigt har jag, VG och Tova blivit något av en stammis på en av de lokala pubbarna vid namn Darkie’s. Är inte många kvällar vi missar att vara där och senast förra söndagen spenderade vi ca åtta timmar utan att lämna stället. Vill även nämna en viss Amar vi lärt känna, han började jobbet med oss på HP men fick ett erbjudande av IBM så han valde det istället. Han sa till mig första kvällen i landet att han hatar mörk öl och jag sa att det kommer ändras fort, och oj så rätt jag hade.

Finns inget annat än Guinnes!

Förlåt mamma men det har blivit en del sånna hära…

Har inte så mycket mer att säga för tillfället men jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige, och om ni inte har bättre för er………….. don’t hesitate to swing by Cluain Dara Easton, the fifth house to the left... Oh well, take care!

Kindest Regards

Alexander